Stockholms medeltidsmuseum, eller bara Medeltidsmuseet i folkmun, har som uppgift att skildra Stockholms medeltida historia, och hur samhället såg ut under denna tidsperiod. Det ligger på Helgeandsholmen i Gamla stan i Stockholm.

Medeltidsmuseet grundades tack vare att ett stort garage skulle byggas under Riksplan, i samband med ombyggnationen av Riksdagshuset (som pågick mellan 1978 och 1983). Innan man började bygga garaget utförde man dock en rad arkeologiska undersökningar i vad som skulle komma att kallas Riksgropen. Vid utgrävningarna hittade man en mängd arkeologiska fynd, och för att bevara fynden och för att göra dem tillgängliga för allmänheten, beslutades det att man skulle slopa planerna på ett garage och istället bygga Stockholms medeltidsmuseum på platsen.

Ett av de föremål som man hittade vid utgrävningarna, som idag finns i museet, är en kvarleva av Stockholms stadsmur från början av 1500-talet. Denna bit av muren, som är 55 meter lång, kan sägas ha varit det viktigaste fyndet och den huvudsakliga anledningen till museets grundande. Ett annat fynd som kan beskådas på museet är Riddarholmsskeppet, som dock inte upptäcktes i samband med utgrävningarna i Riksgropen. Istället hittades skeppet när man muddrade Riddarholmskanalen år 1930. Skeppet är mer än 20 meter långt, och har daterats till sent 1400-tal, tack vare träet det är gjort av och den stora mängd föremål som återträffades i skeppet. Detta fynd anses vara det kanske mest betydelsefulla någonsin inom Stockholms stad. Medeltidsmuseet är också hem åt en runsten, Sö 247, som man tror stod i närheten av Slussen ursprungligen. Man kan också se en kopia av runstenen U 53 på museet. Originalet sitter inmurat i en vägg i Gamla stan, vid korsningen av Prästgatan och Kåkbrinken.

På museet finns förutom allt detta också flera rekonstruerade miljöer, till exempel en medeltida krog, ett torg, stadens galgbacke och en brödbod. På det sättet kan man få en känsla för hur människorna levde och bodde, hur deras kläder och inredning såg ut. Om du efter ett besök på Medeltidsmuseet skulle vilja jämföra möblerna med modern inredning, hittar du soffor och alla andra typer av möbler på Furniturebox.se. Kanske får du en ny uppskattning för den tid du lever i efter en liknande jämförelse.

Den svenska statens porträttsamling finns på Gripsholms slott i Mariefred. Här finns Sveriges kanske främsta samling porträtt av framstående svenskar, och galleriet är faktiskt det äldsta nationella porträttgalleriet i världen; det fick sin status som sådant redan under Gustav III:s styre. Officiellt blev dock inte statens porträttsamling förrän 1822. Då fanns fler än 4000 verk i samlingen, och denna siffra utökas varje år. Förutom ett litet antal porträtt som köps in till samlingen regelbundet donerar nämligen varje år Gripsholmsföreningen ett porträtt av en svensk man eller kvinna som särskilt förtjänar det – det så kallade Hedersporträttet. Det senaste porträttet, från år 2015, föreställer Förintelseöverlevaren Hédi Fried, som fotograferats av Sanna Sjöswärd. De två föregående åren var de som avbildades i hedersporträtten koreografen och regissören Mats Ek (också det ett fotografi) samt Hans Blix (som avbildades i form av en byst i brons av skulptören Peter Linde).

Porträttgalleriet är ett måste för alla som är intresserade av svensk historia såväl som av generell konsthistoria. Det är nämligen det kanske bästa konstmuseet att besöka för att se hur porträttkonsten har utvecklats från 1500-talet fram till idag. De första porträtten i samlingen insamlades nämligen då, av Gustav Vasa. Konstverken fördes till det då nybyggda Gripsholms slott, och år 1548 stod det att läsa i slottets inventarium att det fanns 98 målningar i byggnaden, varav 23 var porträtt. Samlingen skulle utökas betydligt under 1600-talet, då riksänkedrottningen Hedvig Eleonora bodde på slottet. Hedvig Eleonora var mycket konstintresserad, och tillförde under sin vistelse på slottet runt 200 porträtt. De flesta föreställde hennes egna släktningar. En viktigt steg för samlingen blev därför Gustav III:s bidrag till galleriet, eftersom han började införa porträtt även av icke kungliga personer.

Att många besöker samlingen idag är inte att förundras över, men många ansåg att den var värd ett besök redan på 1700-talet. Detta kan vi se tack vare en vägledning till samlingens då 275 porträtt, som skrevs av Carl Fredrik Ljungman, slottsförvaltaren på Gripsholms slott.

Om du skulle bli intresserad av levnadsödet bakom några av de framstående svenskar du ser i utställningen, till exempel Olof Palme, Ingmar Bergman eller kung Erik XIV, kan du hitta biografier i form av ljudböcker om samtliga dessa personer på Storytel.se.

Prins Eugens Waldemarsudde är ett av Sveriges mest besökta konstmuseer. Här kan man se konst av prins Eugen själv, såväl som den konst som prinsen köpt in under åren till sin konstsamling. Dessutom anordnas varje år en rad tillfälliga utställningar av samtida konstnärer. Konstverken visas upp i de byggnader på Waldemarsudde som var prins Eugens bostad och arbetsplats under större delen av hans liv. Prins Eugen hade besökt Waldemarsudde då han var 27 år gammal, 1892. Han hyrde då ett rum i den redan befintliga byggnaden på Waldemarsudde, som senare skulle komma att kallas ”Gamla huset”. Vistelsen var bara avsedd att vara några dagar lång, men prinsen blev så förtjust i platsen att han sju år senare köpte hela egendomen på udden. Snart efter att han flyttat in bestämde han sig för att bygga en permanent bostad på tomten, den som skulle komma att kallas ”Slottet”.  Det som var ett industriområde när prins Eugen köpte det förvandlades under hans vistelse till en vacker park, fylld med verk från huvudsakligen svenska konstnärer. Han lät även bygga ytterligare en separat byggnad, ”Galleriet”, för att få plats med alla verk i sin ständigt växande samling.

Vid sin död 1947 testamenterade prins Eugen hela sin egendom till svenska staten. Staten överlät i sin tur egendomen till Stockholms stad, men från och med 1995 ägs Waldemarsudde återigen av staten. Museet drivs idag av en enhet inom myndigheten Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde, på det sätt som prins Eugen föreskrev i sitt testamente. Prinsen själv finns dock kvar på sina ägor; som första kungliga person i Sverige kremerades han vid sin död, och hans urna finns begraven vid stranden bakom ”Gamla huset”, där han först vistades på Waldemarsudde.

En sak som museet Prins Eugens Waldemarsudde har lyckats med är att ha en estetiskt tilltalande och lättanvänd hemsida. En välfungerande hemsida med all nödvändig information för besökare är en förutsättning för de flesta museer idag, eftersom det är på internet som majoriteten av museibesökare planerar sina besök. Om du själv är intendent på ett museum, och behöver skapa eller förbättra er hemsida, hittar du flera bra webbhotell på Webbhotells.se.

På Hallwylska museet kan man beskåda de samlingar av konst, antikviteter, vapen, porslin och silver som grevinnan Wilhelmina von Hallwyl anskaffade under sin levnad. Samlingarna innehåller mer än 50 000 föremål som alla är väl dokumenterade. Makarna von Hallwyl levde tillsammans i Hallwylska palatset i Stockholm, och år 1920 testamenterade de sitt hem och allt i hemmet till svenska staten. Idag är Hallwylska palatset ett kulturhistoriskt, statligt museum som sedan 1978 tillhör en myndighet som inkluderar flera andra museiverksamheter: Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet. Museet öppnade för allmänheten för första gången 1938. Miljön i det 2200 kvadratmeter stora palatset har bevarats i sitt ursprungliga skick i så hög grad som möjligt, och museets 40-tal rum utgör numera en av Sveriges bäst bevarade miljöer från sekelskiftet 1900.

Historien bakom byggnaden på Hamngatan 4 är att makarna von Hallwyl bodde som hyresgäster i Fersenska palatset. Makarna önskade dock söka sig till ett nytt boende, dels på grund av att de inte kom överens med ägaren av Fersenska palatset angående installationen av elektricitet i deras våning, dels på grund av att grevinnan behövde mer plats för sina växande samlingar. Paret köpte så en tomt på Hamngatan 4, i ett område som då bara bestod av verkstäder och förfallna hus, men som snart skulle fyllas med esplanadsystemen på Östermalm och Strandvägens prakt.

Arkitekten Isak Gustaf Clason fick 1893 uppdraget att skapa makarnas nya bostad. Så började byggnationen av Hallwylska palatset, även om makarna själva aldrig kallade sitt hem för det, utan helt enkelt sade ”Huset” eller ”Hamngatan 4”. Grevinnan var personligen inblandad i hela byggnationen, eftersom hon försuttit chansen att påverka byggnationen av deras första hem, Erikslunds herrgård i Södermanland. Om du själv har byggt ett hus eller genomfört en större renovering vet du hur mycket planering och arbete som krävs. Något som underlättar idag, jämfört med i slutet av 1800-talet, är dock att man enkelt kan beställa allt material som behövs via internet, från Buildor.se.

Makarna kunde flytta in i ”Huset” 1989, och levde ensamma där fram till sin död, eftersom deras döttrar redan hade flyttat hemifrån. Deras arv lever dock kvar i form av deras hem, som besöks av tusentals människor varje år.